Måndag...

I går la sig Vilmer tidigt, innan sju tror jag och min mobil behövdes laddas. Ah, tänkte jag ingen klocka behöver ställas Vilmer brukar vakna och så hör jag när Fredde går upp och duschar.

 8.29 visade klockan när jag ich Vilmer kom ner, oj oj vi har bråttom!

Jättebråttom säger Vilmer (undrar om jag säger det till honom ofta?). Ja det var snabba ryck med välling,påkäldnad, tandborstning och amning (tur att jag duschar på kvällarna, det fanns ingen tid nu). Aa ja, 9.04 gick Vilmer in på Rödmyran! Bra jobbat Lena! Imorgon är det inget dagis men på onsdag är det och då kommer alarmklockan vara ställd : )

Har funderat på vad jag och Freddan gjorde när vi hade all tid i världen, d v s utan barn och hus. Kom på att Fred satt mycket vid datorn, jag tränade en del. Men vi lagade inte mycket mat, åt ute mycket, därför la jag in en bilg på Fred och mig i New York när vi åt på Hard Rock Café förra sommaren.

Tänk, laga mat helt ostört , ändå gjorde man inte det!

Jag har kommit fram till att jag/vi tycker omställningen var större med två barn än att få ett.Men nu jänns det verkligen som vi landat och börjar smått få tillbaka vardagen igen. Inte för att det varit problem utan mer att vi är nu fyra ist'llet för tre (vilket är underbart!). Ja, känslorna för sina barn ska jag inte börja skriva (det skulle bli en bok!) men närmre obeskrivliga!

Fredik har just tändt vår brasa och nu ska vi mysa en stund. Vi känner båda att nu känns huset verkligen vårt och verkligen som ett hem, ett jättefint och mysigt hem som är vårt!