Vilmer älskar alla sorters fästen, idag övade han tryckknappar på Flisans pyjamas.

Vilket väder idag också! Vilmer vill ut direkt efter frukosten, han kom till mig när han tagit på sig sin höstkängor själv (de är lite knepiga) och på rätt fot!

Så bra jobbat!!!

Efter lunch var det BVC och två månaders läkarundersökning. Barnläkaren sa att hon hade mycket bra stabilitet i nacken och rörligheten var jättebra. Han la henne på mage och hon tog ju upp huvudet direkt, han hjälpte henne lite och höll om hennes höfter, men sen tog hon sig framåt!!!! Inte undra på att jag blev förvånad, Vilmer reste inte ens sitt huvud på sin undersökning.

Sen var vi på stan och letade dopband (tycker inte hon ska ha ljusblått!), jag vill ha guldigt. Nix nix det fanns inte någonstans, om man nu inte vill ha guldglitter. Så ja det blev rosa i allafall.

I affären blir Vilmer uttråkad och pillar på Emmalisa och ojsan han rev till och hon började blöda!! I mitt huvud uppstod panik för blodet vill inte sluta rinna och jag hade bara pappersnäsdukar. Men hon somnade om och Vilmer sa då -Dagens Vilmer- mening:

 V. Så är det mamma!

Kunde då i inte se det roliga i det. Jag vet att det inte var syskonavundsjuka för han var så lugn och inte alls tetig.

Var ute hela eftermiddagen och fixade, bl a. räfsa löv och äpplen, tills Mormor och Morfar kom och åt pannkakor till Morfars stora förtjusning.

 Innan han somnde sa han förlåt Emmalisa, tog täcket över huvudet och sa:

V. Sova nu, är snäll och duktig.