Vilken resa! Vi åkte ju 100 personer, lärare och tre klasser (nior).

På tisdagkvällen gick bussarna från skolan ner till Sturup i Malmö, precis som det ska vara så var förväntningarna höga bland eleverna och godispåsarna många!

Vi checkade in och flög ner till Katowich, buss till hotellet som låg några kilometer utanför Krakow. Så en lång resa och vi var på hotellet vid 01 och innan alla fått sina rum, och kommit till ro så blev klockan 02.18 innan jag fick lägga mitt huvud på kudden!

Auschwiz.

arbeit macht frei.

Ja, jag hade ju tänkt mig att föreberda mig med att läsa lite och titta på någon film (naturligtvis hann jag ju inte det) så det man lärde sig själv i skolan fick komma tillbaka!

Under hela min vistelse på Auschwiz mådde jag illa. Det var nog mest tanke på hur sjukt och genomtänkt allt var.

Det är riktigt svårt att sätta sig in hur det var för de 1,300 000 männsikor som fick leva i konsentrationsläger!

Att alla blev rakade, ifråntagna deras kläder, fick "fångekläder", hela deras personlighet, och identitet försvann och de blev ett nummer.

Det är svårt idag att förstå hur deltajerat och väldokumenterat allt är! I byggnaderna som fångarna levde i är idag lite omgjorda till utställning. På väggarna är fotografier av fångarna och under bilden stod när de kom till lägret och när de dog. Det handlade om månader! De är något som har satt sig på min näthinna, fångarnas ögon.

Det känns orverklig att det är samma skylt som tusentals fångar tittat på!

Vi fick lurar på oss och en guid som på engelska berättade om hur det gick till här på Auschwiz.

Innan vi åkt ner så var en dam som var fånge här i Auschwiz och Birkenau och pratade med eleverna. En tårfylld berättelse. En av de sakerna som hon berättade om hände just här, en av hennes vänner blev hängd här medans alla var tvunga att se på och att innan hon dog så skrek hon; att om detta måste ni berätta!

När fångarna inte löd så blev de upphängda här med sina händer bunda bakom ryggen. Varför fönstren är igenspikade var för att det pågick försök och tester innanför.

Känns sjukt att de byggde fina byggnader med lömska straffceller i källaren!  I en liten cell fick man krypa in, och så packade man in så många människor att de fick stå upp hela natten och sen jobba hela dagen! Vissa celler fick de sitta och svälta till döds.

All deras mat var ju ransonerad. De hade tagit bilder på en dam som stod med sin man och deras dotter. När hon levt här och överlevt när de blev berfriade togs det en bild på henne igen där hon väger 25 kg! Mådde så illa av att se den!

De hade även ett hus där de sparat massor av väskor, hårborstar, tandborstar,skålar och kastruller, glasögon, hår och värst av allt var att se alla barnskor de sparat! Då rann tårarna när gudien berättade om att alla barn som kom dit dog direkt! De var ju inte någon arbetskraft. (man fick inte fota inne i husen)

Det som jag funderade på när jag gick där var när Röda korset kom dit och när de insåg hur illa det var och  hur de kände när de bara hittade mer och mer missär.

Efter rundtur på Auschwiz och lunch åkte vi buss till Birkenau. Vilket var så stort och ännu mer ofattbart.

Bara att de byggde räls som gick in på området, att de lät de delas upp i de som kunde stanna och jobba och de övriga 75% som dirket blev ihjälgasade. Det var förmycket för mig att att ta in, hur kunde detta hända?

Såhär såg det ut när Röda korset hittade de som fortfarande levde och som levde i detta fruktansvärda missär!

Såhär ser det ut idag!

Man började bygga tegelhus, men det tog förlång tid så man övergick till trähus. När allt missär äntligen slutade här så eldades husen upp och kvar står nu skorstenarna. Det gick inte att fota alla, det kändes som det fanns oändligt många!

De eldade upp gaskammaren för att förstöra bevisen på att allt detta existerat! Men som eleverna sjävla sa, vem kan förneka detta?

Många elver mådde inte så bra efter vistelsen här och ville prata. Detta är ju fruktansvärt men så viktigt att inte glömma.

På torsdagen hade vi en rundvandring i Krakow.

Efter lunch så fick eleverna gå själva i stan och titta och shoppa.   

Detta hittade jag till Vilmer och Emmalisa!

Så, just nu fredag är jag mer än trött efter denna intressant och insisva resa! Men man får sig en riktig tankeställare när man varit där och jag tycker att han man chansen åka dit så ska man ta den!

Barnen har ju sovit i Tyringe två nätter nu och kommer hem klockan 2! Längtar så!