Dagen började som många andra torsdagar att vi kommer lite sent till dagis. Jag har ju ändrat tiden till tio och det på någotvis svårare att hålla den än nio, men barnen brukar gå ut just då så det är perfekt att lämna honom lite efter tio.

Därefter gick jag på stan, MÅSTE ha vinterjacka och skor/stövlar. Jag lovar att jag har varit i varenda affär. (när jag väl fått för mig att det är just en speciell jacka vill jag ha, då ja tar det tid!) Jag var på stan halv 11 och klockan 13 träffade jag Carolina för att gå till babycafét.

Mmmm så just nu hänger plagg undanlagda i mitt namn så till imorgon måste jag ha bestämt mig!!

Jag var på lindex och hittade en söt bodysuit till Emmalisa och när jag skulle betala så frågade expiditen mig om jag hade lindexkort, visst vänta lite svarade jag. Ah, tänkte jag vart är det?? Ja sa jag, jag har nog glömt det hemma. Sen började jag leta efter presentkortet jag hade och mitt icakort (oh ja, jag är ju en maxianhängare!) och sen tänkte jag efter, visst hade jag några hundralappar? (jag har aldrig kontanter annars). Ja det var inte mycket att göra utan leta när jag kom hem.

På babycafét kräkte Emmalisa lite på sin klänning så jag bytade på henne och sen satte jag henne i soffan medans jag skulle lämna väska. Då kom vi på att vi skulle rada upp alla bebisarna och visst är de söta! Från vänster: Linnéa, Isabella, Emmalisa,Sagali och Elin. Många som inte kom idag.

Lite skoj att i Vlimers mammagrupp var det många pojkar och få flickor och i Emmalisas grupp är det många flickor och få pojkar.

Klockan tre hämtade jag en Vilmer som grät för att han inte ville gå hem. Väl hemma blev jag nervös vart mina kort och pengar var. Frågade Vilmer (han älskar att leka med alla plastkorten) om han lekt med min plånbok. Det hade han gjort och han berättade att han slängt korten i soporna. Vi gick till soporna och jag började leta och då säger Vilmer:

Nej mamma inte där, där och pekar på organiska soporna. Jag letar och letar, jag går ut till tunnorna och fy vad äckligt men letade igenom så gott jag kunde. Inga kort. Jag blir riktigt arg på Vilmer, han blir ledsn och gråter. Jag har varit så här arg på Vilmer en gång tidigare i sommras när han hällde ut 1000 spik.

Efter ettag så jag satte mig och läste posten för att tänka på något annat, då kommer söte Vilmer in med sitt lilla piano och säger:

Jag spela dig mamma, mamma glad igen. (Hur gulligt som helst låter det nu men då var jag så arg att jag bad honom gå in på sitt rum, vet att det låter hårt nu men var så arg på honom).

Tillsist tänkte jag att Vilmer har ganska bra koll på det mesta och bestämde mig för att hälla över de organiska soporna i en ny pappkasse. Och mycket riktigt trillade det ut hundralappar, presentkortet, icakortet och lindexkortet tillsammans med kaffesump och en massa matrester. I detta ögonblick säger Vilmer:

Nu mamma glad igen!

Och då genast får jag dåligt samvete. Jag får hålla bättre koll på min plånbok i fortsättningen!

Vi hade en jättemysig timme tillsammans efter maten (är tvungen att skriva det för mitt dåliga samvete!) innan Vilmer skulle sova!